En fascinerande beskrivning av Karins liv med sitt autistiska barn Olof.I boken följer man henne på sin upptäcktsfärd när det gäller hennes son alldeles ifrån födseln tills pojken är nio år. Det tar flera år innan Karin förstår att hennes barn verkligen är annorlunda och slutligen får diagnosen autism. I Olofs fall ingår också att han inte talar! Det gör att han ännu mer är ett gåtfullt barn, även för sin mamma, som ändå lärt sig mycket om just Olofs sätt att kommunicera. Det känns på ett sätt befriande när Karin klargör att hon ändå finner en väldig logik i Olofs "språk". Men visst tar det tid att lära sig detta språk.... Jag anar att just denna upptäckt måste ha varit guld värt för henne!
Något av detta förstår man lite mer när man läser:
"Härom morgonen blev det fel. På väg ut mot taxin pratade jag som vanligt med chauffören och den vårdare som alltid åker med. "Nu kommer snart Maria och Klas", sa jag med fast övertyygelse. Men då bilen rullade fram satt varken Maria eller Klas i den. De var båda sjuka och andra hade fått rycka in. Tyvärr hade jag inte fått veta detta. När Olof fick se de oväntade personerna blev han stel som en pinne. Jag hade några sekunder på mig att förklara hur allt låg till, och det var långtifrån tillräckligt. Det sista jag såg av Olof, innan han for, var hans förvirrade och anklagande ögon. Taxiresan blev förfärlig och dagen helt förstörd. Vad kan ha tänkt? "Går det inte att lita på mammas ord längre? eller "Har Maria och Klas lämnat mig?. Hur viktigt är det inte att grundligt förbereda Olof på sådant som ska ske, och hur nödvändigt är det inte att ha full täckning bakom sina ord. (s.136/137)
Berg- och dalbana
Man gläds med henne när hon berättar om framsteg som Olof gör även om livet tillsammans med honom som helhet ändå förblir en berg-och-dalbana. Hon skriver ömt och realistiskt och medan jag läser får jag stor respekt för Karin som väljer ett sådant liv som nog många inte skulle vilja leva så. Trots detta är det klart att hon inte är någon supermänniska och heller inte vill verka vara en sådan.
För den som själv konfronteras med autistiska medmänniskor i någon form kan läsning av den här boken varmt rekommenderas. Hon nämner en hel del praktiska tankar också.
Varför tycker jag att den här boken är så bra egentligen? Det beror nog på att jag instämmer med en allmän biblisk sanning att det är bättre att ge än att få. Och att Karin har gett råder det inget tvivel om. Samtidigt erkänner hon att hon nog aldrig anat att det också finns väldigt mycket att få när man väljer en sådan väg. Men man måste nog börja med att ge innan man kan få."
0 reacties:
Skicka en kommentar